lillafamiljenparibe

men mer om det en annan gång...

Det har hänt mycket denna veckan, men både jag o Andy har varit för trötta för att blogga när Bella väl somnat. Dagisbesök, Ystad Djurkpark, Ullared, Malmöfestival för att nämna det som poppar upp snabbt i huvudet.

Den enda anledningen till att jag är uppe såhär dags är att jag sovit tillsammans med Bella mellan halv tio och halv tolv ikväll. Vaknade av grannens festskrål och gick upp utan att veta hur mycket klockan var, för att påbörja film- och myskvällen med Andy. Klockan var då halv tolv och då är det inte läge att börja titta på Star Wars. Andy blev trött en kvart senare, så nu är jag uppe själv. Känner mig rätt pigg, men ska nog gå och lägga mig ändå. Sannolikheten för att Bella ger oss sovmorgon imorgon är alldeles för låg för att jag ska vara uppe och blogga. Imorgon är det kalas för Världens Bästa Farmor som fyllt år förra veckan. Orkar jag skriva när vi kommer hem därifrån gör jag det, annars blir det en annan dag. Måndag börjar jag jobba igen och Bella börjar på dagis. Och vilken dag som helst kommer en ny bebis in i våra liv.  Stora förändringar på gång med andra ord.

Så var det fredag och denna fredagen innebar utflykt med Momme. Andy, Bella och jag packade ihop i bilen och hämtade upp Momme strax innnan 10. Första planerade stoppet var kyrkogården i Vollsjö, närmare bestämt gravplatsen där Mommes mormor och morfar är begravda. Det var lugnt och soligt på kyrkogården och allmänt behagligt att gå runt och läsa gravstenarna. Medan Momme planterade en vit blomma på gravplatsen, sprang Bella runt på de vita singelstenarna som täckte gångarna och gravplatserna. Hon råkade springa över en och annan kista med sina små fötter, men jag tror inte att någon tog illa upp, varken underifrån eller från ovan. Ibland ser Bella så lycklig ut när hon springer ute i det fria att jag undrar om hon upplever det som att sitta i bur när hon är inomhus. Lilltjejen har så mycket energi och spring i benen!

Efter besöket på kyrkogården, körde vi till gården som en gång varit i Mommes släkts ägo under flera århundraden. Där tillbringade Momme många somrar under sin skoltid (och även ett skolår under krigsåren) med sin mormor som bodde där.  Morfadern dog ung, redan 1910 om jag minns gravstenen korrekt,  så Momme hann inte träffa honom. Idag bebos gården av ett äldre par som köpte huset 1988. Ett delmål med utflykten var att fotografera Bella på gården ur samma vinkel som Mamo (dvs Bellas farmor) fotograferats från när hon var lika gammal som Bella är nu. Brita, om jag har fått något fel för mig, får du rätta mig. De som bor där nu var snälla och lät oss gå runt på gården och fotografera hur vi ville. Bella fck springa runt lite och upptäckte både en Vovve och ett par traktorer. Vi förklarade Bellas fascination av traktorer och stora maskiner för bonden varpå han tyckte att vi skulle köpa gården. Eftersom han inte känner mig eller Andy visste han inte hur roligt ( läs osannolikt) det förslaget var. Bella lyckades charma bonden som erbjöd henne att provsitta hans renaste traktor. Den var röd och stor och alldeles, alldeles underbar - iallafall om jag tolkade Bellas leende rätt. När bonden frågade om hon ville sitta i traktorn igen, tog hon hans finger i sin lilla hand och följde tveklöst med till traktorn. Hon vände sig inte ens om för att kolla var jag eller Andy var. Så stark dragningskraft har alltså denna fordonstyp på vår lilla tjej. Fotot blev taget till slut, men det var inte lätt att fånga Bella på bild, då hon hela tiden ville tillbaks till traktorn.

Vid lunchtid sade vi adjö till våra nyfunna vänner, och styrde mot Sjöbo Gästis. Där avnjöt vi en god lunch och tittade på några av alla elefanter som fanns i huset. En samling som följt med Gästis från de förra ägarna. Jag har själv en svaghet för elefanter och har ett par stycken hemma. När vi gick omkring och tittade på alla de fina varianterna av elefanter, kände jag hur samlarbegäret i mig väcktes ur sitt lätta slummer. Jag har samlar på flertalet saker genom åren, vissa mer udda än andra, och nu när jag inte har något samlarobjekt känns det emellanåt tomt i en liten hörna av hjärtat.
Hemfärden påbörjades strax innan 14.00 och vid det laget var alla i bilen trötta. Bella somnade efter en kort stund, och efter att jag bytt körplatsen mot passagerarsätet somnade även jag till. Vid ett tillfälle verkade det som att även Momme blundade, så endast chauffören var vaken hela resan.

Utflykten avslutades med ett besök på Mommes lokala pizzeria, som helt osannolikt säljer glass från Lilla Glassfabriken. Vi tog med glassen till Momme och åt tills magen sa stopp. Sen tog vi en tur om lekplatsen bakom Mommes hus innan vi körde hemåt - mätta, glada och undrandes vart nästa utflykt bär hän.

Den långa, händelserika dagen till trots, var Bella inte särskilt trött vid läggdags. Hon pratade om Momme och Momme och traktor och Momme och så gjorde hon slängkyssen som Momme lärt henne, innan hon tvärt tystnade och somnade.

Idag, lördag har vi hittat på lite annat, bland annat har Bella delat ut slängkyssar i generösa mängder, så Mommens slängkyssar verkar vara här för att stanna! Skriver mer om dagen i ett annat inlägg. Nu ska jag göra resten av familj sällskap i sängen.